Cinemera

Titel: Eraserhead (1977)

Regissör: David Lynch

Skådespelare: Jack Nance

Trailer

 

Eraserhead är David Lynchs första långfilm. Den är kultklassificerad och enligt Lynch själv, hans mest ”spirituella film.”

 

Eraserhead handlar om Henry Spencer (Jack Nance) som är på semester. På en helt bisarr middag hos hans flickvän Marys (Charlotte Stewart) föräldrar så får han reda på att hon fött ett muterat barn i förtid. Dem gifter sig och flyttar in till Henrys lägenhet där de försöker ta hand om det nyfödda barnet. Mary lämnar Henry att ta hand om barnet själv eftersom det skriker hela nätterna vilket gör Mary sömnlös. Efter detta så hamnar Henry i helt absurda händelser.

 

Eraserhead är svår att beskriva då den är en helt egendomlig och personlig upplevelse. Det är en väldigt obehaglig och skrämmande film på ett oerhört surrealistisk plan. Musiken och fotot är extremt skickligt skapat och skapar en enorm stämning som finns genom hela filmen. Filmen innehåller bland de sjukaste och mest fängslande scenerna jag någonsin sett men ständigt så är det omöjligt att titta bort.

 

Som sagt så är det svårt att skriva om Eraserhead. Jag kan dock säga att det är en film man måste se för att förstå vad jag talar om. Det är en mäktig, fascinerande och obehaglig upplevelse som jag tror få filmer kommer att slå.

 

Skriven av Nikokicken

Titel: Pandorum (2009)
Regissör: Christian Alvart
Huvudskådespelare: Dennis Quaid, Ben Foster och Cam Gigandet
Trailer

Vad passar in bättre i höstmörkret än en skräckis? Här är en sci-fi inspirerad skräckfilm för att piffa till höstmyset!

Året är 2174 och jorden lider av grov överbefolkning. Därför har man skickat ut ett bauta rymdskepp fullt med människor (och jordens flora och fauna) för att avlasta lite population på planeten Tanis.
På skeppet vaknar två män utan något minne alls eller vetskap om vart de är upp från "hypersömnad". Slutligen kommer dem till underfund med att någonting är fel med skeppet och att de är inlåsta. Corpral Bower, en av männen, lyckas dock att ta sig ut via något som liknar en ventilationstrumma, och snart förstår de att de inte är ensammna ombord på skeppet.

Pandorum är en mycket spännande film som leker med ens nerver jämnt och ständigt genom hela filmen. Den innehåller de flesta moment en skräckfilm ska samtidigt som den tar upp en verklig framtidsbild på ett chokerande sätt. Att det ibland blir en lite "tönt-sci-fi" känsla över det hela täcks ganska snart upp med kittlande nerver.

Effekter är ju oftast nycklen till en bra skräckfilm och det har de lyckats bra med här. Karaktärernas utveckling är också väldigt spännande att följa, och en del scener är riktigt bra.

En absolut sevärd film för alla skräckfantaster där ute, kanske inte något man ser om men helt klart bra för att vara skräck.


- Koffmaestro

Titel: Fish Story (2009)

Regissör: Yoshihiro Nakamura

Skådespelare: Gaku Hamada, Atsushi Itô mfl.

Trailer

 

Filmen rör sig runt låten Fish Story som är namnet på en låt av det japanska bandet Gekiren Boys som uppfann punken ett år innan Sex Pistols. De blev aldrig kända och låten de spelade in innehäll en mystiskt tystnat som sägs vara avgörandet för framtida generationer och räddningen av världen. Filmen hoppar mellan åren 1975, 1982, 2009 och 2012, alla år innehåller egna karaktärer och händelser som på olika sätt är relaterade med varandra.

 

Fish Story är en helt galen och underbar film. Den handlar om jordens undergång, ett band som försöker nå ut till världen med sin nya musik, rättvisans krigare och mycket mer. Det som gör Fish Story så bra är att vissa saker som till en början känns helst ologiska och malplacerade blir tillslut helt briljanta och klockrena.

 

Fish Story är en blandning av så många genrer och det är dels det som gör den så underhållande att titta på. Man blir aldrig besviken och alltid förvånad över vad som händer. Alla karaktärer är extremt intressanta och konstant så vill jag veta mer om dem för att se vad som händer. Skådespelet är inte i världsklass, men det är tillräckligt bra för att man ska engagera sig otroligt mycket i de händelserna som förekommer.

 

I stora delar av filmen satt jag med ett leende, och när eftertexterna började rulla så blev jag förvånad och leendet blev bara större. Fish Story är en film som värmer en i hjärtat. Den är rolig, ärlig, galen och underbar. Film när den är som bäst.

 

Skriven av Nikokicken

Titel: Howl (2010)

Regissörer: Rob Epstein och Jeffrey Friedman

Skådespelare: James Franco, Jon Hamm mfl.

Trailer

 

Howl handlar om den riktiga händelsen där poeten Allen Ginsbergs dikt ”Howl” blev åtalad för att vara för obscen. I filmen får vi följa rättegången, en intervju med Allen Ginsberg och uppläsningar av dikten som visas i färgglada animationer.

 

James Franco är fullkomligt lysande som Allen Ginsberg, inte bara utseendet som är ganska likt utan även sättet att tala och kroppsspråket har Franco fångat väldigt bra. Som sagt så är filmen uppdelad i tre delar: rättegången, intervjun och uppläsningen av Howl. Rättegången är utfört på ett väldigt spänt och snyggt sätt. Åklagarens frustration blir allt mer underhållande ju mer den eskalerar och ibland vill man ge honom en örfil för hans argument som idag inte håller för en sekund.

 

I intervjun så får vi komma närmare Ginsberg på ett personligare plan. Vi får dock inte följa Ginsbergs hela liv, utan bara det viktiga som hjälper oss att förstå Ginsberg lite mer som person och även uppkomsten av Howl. Intervjun är framförd på ett väldigt välskött sätt; det blir aldrig tråkigt. Det är vanligt med filmer om riktiga personer att de tar upp alla aspekter av den personens liv, detta blir väldigt lät tradigt och ibland kan kännas onödigt. Men i Howl så görs det motsatta.

 

Animationsdelarna i samband med uppläsningen av Howl är en ren kontrast mot resten av filmen. De är färgglada och surreala. De försöker visualisera poesin. Dessa delar blir lika flummiga som poesin, på ett mindre bra sätt. Jag förstår vad de ville få fram med dessa delar, men jag anser inte att det hjälpte att förtydliga poesin, för mig var det fortfarande lika underligt och i vissa fall oförståerligt. Jag tycker dessa delar bryter för mycket med resten av filmen som är väldigt stilren och snyggt filmat.

 

Howl är en egendomlig film och James Franco gör filmen till vad den är enligt mig. Hans prestation gör Howl till en väldigt intressant och ambitiös film. Kompletterat av rättegången så är Howl en härlig och vacker film om en man som ville uttrycka sig på ett eget sätt.

 

Skriven av Nikokicken

Titel: Into the Wild (2007)
Regissör:  Sean Penn
Skådespelare: Emile Hirsch, Vince Vaughn och Catherine Keener

Trailer
Soundtracket på Spotify

Into the Wild är en av mina absoluta favoritfilmer, och en film som jag kan se flera gånger och fortfarande överaskas av. De flesta har förmodligen sett den redan, men om du inte har gjort det så är det första du gör när du kommer hem på fredag att poppa lite popcorn och slå dig ner i soffan.

Christopher McCandless saknar inspiration till livet och har tröttnat på alla materiella ting. Precis nyutexaminerad klipper han sina kort, bränner sina pengar och börjar sin minst sagt episka resa mot Alaska. Påvägen möter han en rad sköna personer och det mesta verkar gå som smort för den unge mannen. Efter ungefär 20 månader når han slutligen Alaska. Christopher har nått sitt slutgiltiga mål, men han förstår snart att han inte vet hur det är att överleva i den riktiga vildmarken.

Emile Hirsch gör ett strålande jobb som Christopher, och hela skådesperiet utgör en stor del i denna film. Jag lever mig verkligen in i hans person och varenda känsla förmedlas med en sådan kraft att de känns skrämmande verkliga. Friheten, glädjen men också smärtan och längtan efter något annat är de känslor som hela filmen snurrar runt, och den lyckas som sagt otroligt bra med detta.

Filmningen och miljöerna är helt fantastiska och ibland är det som att kolla på typ ett National Geographic program. Kombinerat med ett soundtrack exclusivt skapat för denna film så förmedlar filmen ofta en hårresande upplevelse.

Det strålande manuset (som är skrivet efter en verklig händelse) har skapats av Sean Penn, som också regisserar filmen. Det har framarbetats med hjälp av familjen och de som Christopher lärde känna under hans resa, samt hans brev och dagbok. Jag tror det är det här som gör att manuset känns så äkta och genomarbetat.

Jag är helt förälskad i denna film och varje gång jag ser den blir den om möjligt bara ännu bättre, och jag kan inte se Into the Wild utan att få tårar i mina ögon.

-Koffmaestro

Titel: Mysterious Skin (2004)

Regissör: Gregg Araki

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Brady Corbet, Bill Sage mfl.

Trailer

 

Mysterious Skin är baserad på boken med samma namn av Scott Heim.

 

Filmen handlar om pojkarna Brian (Brady Corbet) och Neil (Joseph Gordon-Levitt) vars vägar möts. Som barn så blev Neil sexuellt utnyttjad flertal gånger av sin baseball coach. På grund av dessa händelser så växer Neil upp till en homosexuell prostituerad som ofta utför sitt jobb på äldre män. Den andra pojken, Brian, fick som barn blackouts och näsblod. Han har länge trött att under dessa tillfällen så blev han kidnappad av aliens.

 

Mysterious Skin är en väldigt stark och obehaglig film som visar på ett genuint sätt hur barnövergrepp kan påverka en. Flera scener i filmen då Neil är med kunder är extremt frånstötande och ibland svåra att se på. Joseph Gordon-Levitt spelar sin roll helt fenomenalt och sympatin man känner för honom stannar genom hela filmen. Skådespelet är helt fantastisk och rörande och visar verkligen hur enormt begåvad Joseph Gordon-Levitt är som skådspelare. Som sagt så är det en väldigt stark film och det är väldigt jobbigt att se hur en åttaåring som attraheras av sin coach blir ständigt sexuellt utnyttjad av honom samtidigt som han övertygar honom om att allting är lugnt.

 

Ett extremt bra skådespel med ett gripande manus gör Mysterious Skin till en alldeles särskild film som behandlar sexuella övergrepp på barn på ett avskyvärt men äkta sätt.

Skriven av Nikokicken

Titel: Last Life In The Universe (2003)

Regissör: Pen-Ek Ratanaruang

Skådespelare: Tadanobu Asano, Sinitta Boonyasak mfl.

Trailer

Last Life In The Universe är en thailändsk film men även så blandas språket i filmen med thailändska, japanska och engelska.

Last Life In The Universe handlar om självmordsbenägna och introverta Kenji (Tadanobu Asano). Han har inga ekonomiska problem, han har inget brustet hjärta, han vill bara dö eftersom han hört att det ska vara som en trevlig tupplur. När han bestämmer sig för att hoppa från en bro så blir han stoppad av en flicka. Medan hon är distraherad av Kenji så blir hon påkörd av en bil och dör. Kenji blir bekant med flickan syster, Nai (Sinitta Boonyasak), och börjar bo i hennes stökiga hus.

 

Relationen som byggs upp mellan Kenji och Nai är onekligen intressant; Kenji som är väldigt tillbakadragen blir en ren kontrast mot energiska och utåtriktade Nai. Kenjis utveckling blir väldigt fängslande när tidigare personlighetsdrag ändras, även fast han fortsätter att behålla det mystiska med honom.

 

Tempot i filmen är väldigt långsamt, men det gör den inte tråkig bara för det. Det långsamma tempot är nödvändigt för karaktärsutvecklingen att vara så medryckande och spännande som den är. Det låga tempot låter oss fokusera på det som ska ses, samtidigt som vi får upptäcka små detaljer själv.

 

Last Life In The Universe är en dyster men söt film med ett väldigt unikt manus och berättande.

 

Skriven av Nikokicken

Titel: In The Mood For Love (2000)

Regissör: Kar Wai Wong

Skådespealare: Maggie Cheung, Tony Leung Chiu Wai mfl.

Trailer

 

In The Mood For Love är en kinesisk romantisk film och är skriven av Kar Wai Wong som anses av många vara världens mest romantiska regissör.

 

Filmen utspelar sig i 60-talets Hong Kong där Chow Mo-wan (Tony Leung Chiu Wai)  blir granne med Li-zhen (Maggie Cheung), både boende med sin respektive make och maka som ofta jobbar sent och även reser till utlandet med jobbet. Chow och Li-zhen blir bekanta och efter ett tag inser att deras fru och man har ett hemligt förhållande med varandra. De försöker komma fram till hur de träffades och hur gick det gick till när förhållandet startades. Detta leder till att de själv börjar hamna i en egen slags relation.

 

Som sagt så har Kar Wai Wong blivit kallad för den mest romantiska regissören, och detta är något jag är beredd på att hålla med om. Han skapar en fantastisk romantisk stämning som inte är ”in your face”-kärlek. Med andra ord så behövs inte alltid några kärleksfulla ord eller handlingar för att visa den kärlek som uppstår. Allt är så visuellt och kroppsspråket och mimiken talar för sig själv flera gånger om.

 

In The Mood For Love är måttlöst stämningsfull och stämningen blir bara starkare för varje scen. Vissa scener är utan något tal alls eller bakgrundsljud och med enbart musik. Dessa scener är fängslande från start till slut och bidrar till den atmosfär filmen ständigt bygger upp på ett helt mästerfullt sätt.

 

In The Mood For Love är inte Kar Wais bästa film, men är en av de bästa kärleksfilmer någonsin som är helt annorlunda från de romantiska filmerna och rom-coms som USA ständigt pumpar ut. Detta tack vare en viktig faktor; kärleken känns äkta.

Skriven av Nikokicken

Titel: Blue Velvet (1986)

Regissör: David Lynch

Skådespelare: Kyle MacLachlan, Laura Dern, Isabella Rossellini,
Dennis Hopper mfl.

Trailer

 

Blue Velvet är en av David Lynchs tidigare filmer och den andra filmen Kyle MacLachlan spelar i. Filmen satte fart på Dennis Hoppers karriär igen och visade omvärlden att Isabella Rossellini inte bara var en modell och kosmetiker. David Lynch fick även en Oscar för bästa regissör tack vare denna film.

 

Blue Velvet handlar om Jeffrey Beaumont (Kyle MacLachlan) som en dag hittar ett öra av en människa på marken. Han går direkt till polisen med örat och fortsätter med utredningen på egen hand.  Han får även hjälp av Sandy Williams (Laura Dern) som får insiderinformation av sin far, som är polis i staden. Jeffreys nyfikenhet och initiativ leder honom till den mörka och kriminella undervärld staden besitter.

 

Som med alla Lynchs filmer så är Blue Velvet ytterligt gripande nästintill direkt. Stämningen som finns i hela filmen är både obehaglig och spännande, och man vill aldrig att det ska ta slut. MacLachlan spelar Jeffrey helt lysande; hans ovisshet och nyfikenhet gör en själv lika insatt som han. Dennis Hoppers karaktär är helt makalöst skrämmande. Aldrig tidigare har jag sett en så vrickad karaktär och Hopper förtjänar konstant eloger för denna roll.

 

Blue Velvet är bland Lynchs finaste verk som ena sekunden är vimsigt och ologiskt och nästa sekund mörkt och allvarligt. Ljus och mörker är starka teman i denna film och visar att allt besitter dessa två sidor.

 

Skriven av Nikokicken

Titel: Napoleon Dynamite (2004)

Titel: Eyes Wide Shut (1999)

Regissör: Stanley Kubrick

Skådespelare: Tom Cruise, Nicole Kidman mfl.

Trailer

 

Eyes Wide Shut är en erotic-thriller och är Stanley Kubricks sista film. Han dog bara några dagar efter att den släpptes.

 

Eyes Wide Shut cirkulerar runt Dr. William Harfords (Tom Cruise) och hans fru Alices (Nicole Kidman) förhållande efter Alice bekänner att hon en gång hade sexuella fantasier om en man hon såg på deras semester. Filmen fokuserar främst på Dr. Harfords ångest efter att han har fått höra detta och hans upplevelser de kommande dagarna.

 

Jag hade hjärtklappningen genom hela denna film. Kubrick har skapat en extremt intensiv stämning som kittlar i hela kroppen även om den har väldigt lågt tempo. Detta är exceptionellt professionellt gjort och visar verkligen Kubricks talanger som filmskapare . Jag har inte sett överdrivet mycket med Tom Cruise men det jag har sett har aldrig imponerat mig. Dock så spelar han denna roll något så oerhört bra och övertygande. Hans kroppsspråk och dialog känns genuint genom hela filmen och jag har aldrig tidigare sett honom spela så trovärdigt.

 

Även soundtracket bidrar enormt till den stämningen som byggs upp hela filmen. Pianosoundtracket är bland det bästa jag hört i en film. Vissa av tonerna skär i öronen så mycket att trumhinnorna skakar till. Det är obehagligt men mäktigt.

 

Eyes Wide Shut är en film man antingen älskar eller hatar. Många kan säkert anse den som meningslös eller ologisk, medan vissa ser det Kubrick verkligen få fram. I vilket fall som helst så är det en film alla borde se. Det är en helt unik upplevelse.

Nu finns vi även på facebook! Gilla oss gärna där för att bli uppdaterad även via facebook.

Cinemera på facebook

 

Titel: Rushmore (1998)

Regissör: Wes Anderson

Skådespelare: Jason Schwartzman, Bill Murray, Olivia Williams mfl.

Trailer

 

Rushmore är Wes Andersons andra film och hjälpte Wes Anderson att bli en omtalad regissör. Tack vare denna film så fick Bill Murray igen det igenkännande han förtjänar.

 

Filmen handlar om femtonårige Max Fischer (Jason Schwartzman) som riskerar att bli avstängd från skolan Rushmore pga. hans dåliga betyg. Maxs passions är att starta och driva föreningar och klubbar i skolan, vilket är anledningen till hans odugliga betyg. Herman Blume (Bill Murray), en industriarbetare och far till elever på Rushmore, börjar beundra Max och lärarinnan Rosemary (Olivia Williams) blir offret för Maxs och Hermans kärlek till henne. En spektakulärt och underhållande kärlekstriangel skapas som gör Rushmore till något unikt.

 

Rushmore är en fantastisk film främst tack vore det fantastiska skådespelet av Jason Schwartzman och Bill Murray. Wes Anderson gör ett enstående jobb för att få tittaren att inte sympatisera med Max Fischer alls, vilket är ovanligt i många filmer. Triangeldramat är väldigt intressant och skickligt utspelat; Att Max Fischer är betydligt yngre än Rosemary och Herman betydligt äldre får hela dramat att vid första anblick verka löjligt, men inte på det sättet som får en att reagera negativt utan på ett enastående och medryckande sätt som det sedan utvecklas till.

 

Rushmore är en film som värmer en i hjärtat samtidigt som vi får följa en pojke som försöker hitta sin plats på jorden. Varje karaktärers känslor känns väldigt äkta genom hela filmen och man känner smärtorna och glädjen som de känner. Allt detta plus lite till gör Rushmore till en helt fantastiskt film med knappt några brister alls.

 

Skriven av Nikokicken

Då var det alltså dags igen. Efter en tids väntan kommer här en film som jag tycker ALLA borde se.

Titel: Donnie Darko (2001)
Regissör: Richard Kelly
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, James Duval, Holmes Osborne mfl.
Trailer


Donnie Darko är en film som tar psykiska filmer till en ny höjd. Med dess åttiotals karisma, svängande humör och extraordinära karaktärer är den en grundsten till min filmsamling.

I filmen får vi följa Donnie Darko, en ovanlig kille som har vissa psykiska "problem". En kväll räddas hans liv av en påhittad person i en kanindräkt, som kallar sig Frank. Han blir därför skyldig Frank, och börjar utföra diverse illdåd som Frank ber honom att göra. Den spöklika kaninen talar också om för Donnie att han lever i en oupplyst värld, och att den kommer gå under inom 46 dagar. Samtidigt som han träffar en ny tjej, trappas hans gärningar upp och världens slut närmar sig.

Som ett citat ur filmen antyder; "Dark,Darker,Darko" är Donnie Darko en dunkel film. Den har en smutsig psykotisk känsla, som matchas upp med det absolut magnifika skådespel som Jake Gyllenhaal står för. Kaninen Franks vulgära ansikte och den sprayade texten "They made me do it" är exempel på den psykotiska känsla jag pratar om.

Dialogen är bra, karaktärerna är klockrena, miljön är fantastisk. Det är detta som gör denna film till ett guldkorn i djungeln av film.